Dödsångest, eller?
Jag tror hag håller på att utveckla en smärre dödsångest.
Det kan låta brutalt men idag kom jag på min egna tankar och det var hemskt.
Jag ska försöka berätta detta så bra som möjligt och så lätt som möjligt med mina 26% på telefonen och en kvart innan jobbet börjar.
Jag vill börja med och säga att Jag mår bra.
Idag, nyss, på tramen kom jag på mig själv med att tänka på döden, eller inte döden utan sätt att dö på. Och dey har blivit en vardag. Jag tror att det är min flygrädsla som byggs upp och som utvecklar dessa bieffekter. Jag har, nästan varje gång jag är själv börjat tänka på hur man kan dö, hur jag kommer att dö osv osv. Tanken som alltid kommer tillbaka är att någon som är bakom mig ska, som en blixt från en klar himmel, dra fram en kniv och skära halsen av mig. Det kanske inte låter så brutalt, eller så gör det det. Själva tanken är inte så farlig, det är grejen Att den existerar i mitt huvud hela tiden som gör mig orolig.
Jag kan komma på mig själv att vara livrädd för att jag tänkt sådana här tankar.
Det är svårt att förklara min skräck i för flygresan men den börjar gå mig på nerverna. Att den ska rubba min vardag redan nu, veckor innan jag ska åka, känns inte alls bra.
Men jag ska försöka sluta, distrahera mig själv och mina tankar.
Detta känns så himla sjukt, att jag tänker såhär.
Det är så svårt att beskriva.
Jag vill bara vara hemma nu. Inte åka hem, utan redan vara hemma.
