Tredje gången gillt
För tredje gången sätter jag tänderna i denna fantastiska bok av Constance Briscoe. 
En berättelse som berör ända ut i fingerspetsarna. En berättelse om en liten liten flicka som får utstå en mors grymhet. Något som inte borde finnas men som är så vanligt.
En berättelse som berör ända ut i fingerspetsarna. En berättelse om en liten liten flicka som får utstå en mors grymhet. Något som inte borde finnas men som är så vanligt.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser denna bok, varje mening, varje sida och varje kapitel förvånar mig fortfarande.
Att Clare, som sexåring (SEXÅRING!!!!!) blir regelbundet slagen, av sin egen mamma, bara för att. I samma ålder blir hon sexuellt utnyttjad av en vuxen man som ska vara en trygghet när hennes mamma inte kan ge henne den tryggheten. Som sexåring får hob stryk för att hon kissar i sängen. Om hon mot förmodan inte kissat i sängen får hon stryk som en varning för vad som kommer att hända om hon gör det. DÅ ÄR CONSTANCE SEX ÅR!!!!
När Constance är 13 år tar hennes mamma alla Constances syskon och flyttar ut. Men lämnar henne kvar. Utan mat, vatten och elektricitet. Hade du överlevt?
När jag var sex år levde jag i en trygg familj, i ett tryggt hus och lärde mig cykla, läsa, skriva och allt det en sexåring ska lära sig.
När jag var tretton år vet jag inte om jag hade satt på en tvättmaskin själv ens.
Det är så sjukt att vi lever i så olika världar. Det SKA inte vara så. Det FÅR inte vara så.
Berättelser som denna, & framförallt denna är en stor insperationkälla och en drivkraft för mig. Jag vill jobba med barn. Ungdomar. Utsatta människor som blivit sviken av den enda trygghet vi har som barn, vår familj.
För dig som inte läst boken - gör det. Det är en ögonöppnare. Vi behöver öppna ögonen och inse att det kan vara din granne, din klasskompis eller din jobbarkompis barn.
