majaiaustralien.blogg.se

Just nu känns det lite halvjobbigt att åka iväg. Missförstå mig rätt: jag är så taggad inför Australien, Ilona, Andy och Tate. Men innan jag kommer dit har jag en 21 timmars flygresa jag ska ta mig igenom. Och innan flygresan ska jag säga hejdå till alla här hemma. 

Det känns ungefär som om jag ligger på dödsbädden och vill göra allt med alla jag känner innan jag åker. Det kanske är vanligt att känna så men för mig är det en big deal. 

Jag tror att nu precis har insett vad jag gett mig in på: att faktiskt lämna Sverige och all trygghet här för ett tag. Men men. What to do what to do som man säger. 

Jag kan ju inte direkt klaga på de sista veckorna i Sverige iallafall. Jag har världens bästa vänner, seriöst. Vi träffas så fort vi får en kvart över. Vi har köpt en husvagn som vi har ute på kvällarna och genom den får jag träffa fantastiska ungdomar och igårkväll var en underbar sommarkväll vid husvagnen. Jag har lätt världens bästa jobb. Tre till och med. Jag får jobba med de sakerna jag älskar mest: människor och musik. Det är inte många som får det? 

Det har hänt väldigt mycket saker i sommar som har gjort att jag vuxit i min tro, och det händer fortfarande grymma saker. Jag får möjligheter att vara ledare på barnkörsläger, jag dansar på Idas Brygga, jag och Viktor tog ut båten några timmar efter vi slutat spela i onsdags för att fiska och bara chillade. Så det finns egentligen inget att klaga på. 

Nu har jag sett vad Sverige har att erbjuda så nu är jag taggad på vad Australien har att ge. 

Men TACK GODE GUD FÖR SKYPE säger jag bara. Vilken uppfinning. Mina kompisar ska döpa sig den 7 september så jag får sitta där i bänkraden i en iPhone eller iPad på Skype och vara med!  

Skämt å Sido. Vi får se hur det går med den saken. 

Men hörni, vem behöver Australien när man kan ligga såhär hela förmiddagen i Sverige??